7 juni 2015

Tröttheten

Det är så himla skönt att det är nedräkning till skolavslutningen nu. Jag har inte semester förrän om en månad, men den månaden kommer jag kunna gå till jobbet kl 7 om jag vill, eller ta sovmorgon om jag vill utan att behöva styra upp mig själv och tre andra personer som ska iväg till skolan, och utan att behöva sitta i skolan med dottern och lyssna på skräckfilmsmusiken som spelas i entrén som en del av konstverket där. Det kommer att kännas som semester innan semestern, och det känns som att jag är SÅ värd det.

Den senaste tiden har som sagt varit rätt intensiv på jobbet. Rolig men intensiv, och jag inser att jag nog egentligen inte är i form att jobba heltid. Men det går att kämpa på och det funkar hyfsat, fast jag vissa stunder är så trött att jag nästan ser i kors. En dag den här veckan tog jag eftermiddagsrasten på kontoret, stängde dörren och sov en kvart, det gick helt enkelt inte att hålla ögonen öppna. Tack gud för kontorsstolar som man kan luta bakåt litegrann!

1 kommentar:

  1. Ja, visst är det så att det är skämmigt men ibland helt nödvändigt att få ta en powernap på jobbet. Kanske har inte mina kinesiska kolleger som viker ner sig över tangentbordet efter lunch helt fel... men det ser inget vidare ut... Imponerande, de kan somna typ varsom helst, tror jag!

    SvaraRadera