31 mars 2014

Sol ute, sol inne...

Dagen började med en gnagande katastrofkänsla. Ungefär som när man känner att man har glömt bort något men inte kommer på vad, fast mer sådär "nåt riktigt jävligt kommer att hända". Nu blev det inte så, istället var det en del grejer som löste sig fast det var lite svajigt och hektiskt på förmiddagen. Skönt!

Har ni förresten sett jackpotjoy's helt galna reklamfilmer som visas på TV nu? Jag satt och jobbade i soffan och hajade till (minst sagt) när jag hörde någon säga "och jag blev så upphetsad och glad och till mig, så jag sket på mig". De väcker ju uppmärksamhet i alla fall...

Och om du nu blev jättenyfiken så finns den såklart på jootoob.

30 mars 2014

Och närå, ingen ålderskris alls...

...för att höra den snygge läkaren (med Måns Zelmerlöv-liknande utseende) konstatera att man har artros (vilket jag tydligen hade redan 2011 men den läkaren var inte lika tydlig, om man säger så) var ju bara uppfriskande och orsakade inte alls tankepanik á la "JAG HAR INTE ENS FYLLT 40, JAG VILL INTE HA ARTROS AV ALLA JÄVLA DIAGNOSER!!".

Nejdå.

Ålder är ju bara en siffra. Eller hur?


Ett par dagar senare

Eftersom det gick såpass bra med alla promenader och klättringar i Stockholm, tänkte jag att jag skulle testa att bowla lite i torsdags. Efter fyra slag var det bara att packa ner kloten igen, det var inte ens nära att fungera. Så i fredags gick jag till farbror doktorn.

Han klämde och kände och vred, sedan ringde han och konsulterade en ortoped i Gällivare.
Summa summarum: teorin just nu är att det är en inflammation i knät pga skadan som uppstod för två veckor sedan, därför ska jag käka Pronaxen + Alvedon i två veckor.

Och så ska det göras ny röntgen för att se om det är artrosen som har försämrats sedan jag röntgades 2011, eller om det är något annat. Jag fick se bilderna från 2011 och man kan konstatera att det inte ser ut som ett normalt knä. Men det är ju inte heller att vänta, drygt 20 år efter att meniskerna tagits bort...

Well well, jag vet vad jag måste göra. Träna, träna och träna. Och när läkaren började prata om knäledsbyte kände jag att det nog är rätt bra motivation. Det verkar som att jag troligen kommer att behöva byta knäled nångång framöver, men det känns lite smart att göra allt jag kan för att skjuta upp den dagen så långt som möjligt. Jag bestämde mig just för att sikta på tio år till :-)

26 mars 2014

Up up and away

Sitter på Arlanda och väntar på att få åka hem efter tre otroligt intensiva dagar i Stockholm. Vi har varit under taknocken på Slottet, varit högst upp i tornet på Katarina kyrka, gått i fler trappor än jag trodde existerade, shoppat lite och ätit gott.
Knät har hållt mycket bättre än jag vågade tro, det blir intressant att se hur det känns om ett par dagar...

Skansen, inne i 30-talsjärnhandeln

Bellmanshuset på Djurgården. Förutom Lustiga Huset är det här det enda hus jag blivit sjösjuk i. Mycket märklig upplevelse...

Utsikt från toppen av Katarina kyrka

Brinnande himmel över Stockholm igår, Instagram svämmade över av såna här bilder :-)

Vita bergen. Vem kunde ana att folk bott i det här området med utedass och utan rinnande vatten så sent som 2011? 

Och så köpte jag en ring, dock ej den där för 23.000... :-)



24 mars 2014

Smyckesporr

Jag har hittat världens kanske vackraste ring. Den är väldigt lik en 14-karatsring jag köpte på min första utlandsresa som 17-åring, men som något år senare gick av :-O
Jag har saknat den ringen sedan dess, och så såg jag den här i en reklam och blev kär:


Det var bara den lilla detaljen att den här ringen kostar runt 25.000 kr...

Orimligheten...

... i att flygtaxin kommer en timme innan planet ska lyfta, när det tar typ 7 minuter att åka ut till flygplatsen. Och man får inte ens välja.

23 mars 2014

Finaste barnen

"Om jag kunde så skulle jag bygga en tidsmaskin och åka tillbaka till då när du var liten och skadade knät första gången på den där handbollsmatchen, och så skulle jag stoppa det och då skulle smärtan försvinna"

Så sa en av mina åttaåringar tidigare i veckan när jag hade jätteont i knät. Har ni hört nåt finare?

Varför går allt i slow motion när man halkar?

Jag skottade snö igår. Egentligen hade jag bestämt att det har snöat färdigt för den här vintern, men jag har lite dålig tumme med vädret.
I alla fall, solen sken och det kändes som en bra idé att testa knät med lite snöskottning inför den kommande resan. Flera veckors blida följt av snöfall ger dock ett spännande resultat: isbana dold under snö.
Det händer varje vinter, och varje vinter glömmer man bort det och SCHWOOPP så ligger man på backen och undrar vad fan som hände.

Den här gången låg jag inte på backen, men herregud så det måste ha sett ut. Spade i ena handen och ena benet (med onda knät, tack GUD!) i luften i konstig vinkel medan andra benet kämpade för att hitta balansen på marken.
Men varför går allt i slow motion när man är mitt i nåt sånt? Alltså, alla saker jag hann tänka under den sekund (det var säkert inte längre än så) som jag flaxade vilt för att inte ramla.
"Satans helvete, nu kommer knät att vridas sönder igen". "Undrar hur många grannar som ser". "Nej, aj, jävlar, INTE RAMLA" osv...
Det gick bra den här gången. Knät höll, JAG höll, spaden höll. Och snön blev skottad. Men NU får det vara färdigsnöat!

22 mars 2014

Jahamenjoho och ojdå

Jag upptäckte just att Hedgehog har lagt ner bloggen, det var tråkigt på riktigt. Hon har funnits med jämt sedan jag upptäckte bloggar och började blogga själv 2006.
Men jag förstår henne, jag brottas själv med ungefär samma tankar. Vad kan jag skriva egentligen? Hur personlig kan jag vara när jag vet att folk jag jobbar med och måste vara "vuxen" med läser? Och vad är poängen med en blogg om den bara ska vara superytlig och visa bilder på köttfärssås?

Samtidigt måste jag skriva ibland, annars fungerar jag inte. Men jag känner att jag begränsar mig (väldigt mycket under vissa perioder) att jag inte KAN skriva om annat än väder och vind. Och det vill jag ju inte ens själv läsa.

Jag saknar mitt skrivande från förr, men det är svårt att vara kreativ när man inte kan släppa tankarna på vad andra tycker och tänker.

Tonårshunden


Nisse fyller 2 år idag. Det firas med grisknorr och grisöron och diverse andra äckligheter som barnen envisades med att köpa igår. Han glufsar i alla fall för fullt, snart börjar han väl att fisa :-P
Och så är han mitt i den stora vårklippningen. Efter mycken vånda fick skägget och luggen ge vika, nu ser han ut som en valp igen.


Åsså köpte jag nya bandage för knähälvetet häromdagen. De jag hade tidigare var typ 20 år gamla och har funkat skitbra men nu dog de av ålder, gummibanden i lindorna hade torkat så det dammade så fort man försökte använda dem. Elasticiteten var minst sagt... borta.

Jag laddar för tre dagar i Stockholm (tjänsteresa) och enligt programmet för resan kommer det att promeneras en hel del. Jag vet inte hur det kommer att gå, men det är bara att lösa situationen helt enkelt. Bandage, knästöd av neopren och knästöd med skenor kommer i alla fall att ingå i packningen tillsammans med Ipren.

20 mars 2014

Framåt, men långsamt..

Knät har blivit bättre, men inte bra. Och framstegen går väldigt, väldigt långsamt. Jag haltar fortfarande större delen av tiden, och plötsligt knäpper det till och skjuter knivar genom knät för varje steg. Och så försvinner det, och kommer tillbaka.

Det är fruktansvärt påfrestande, och jag känner mig rätt låg nu. Det är ungefär som när man har magproblem, det går inte att glömma bort eller fly från skiten, vad man än gör så känner man att något är knas. Dessutom är det svårt att sova eftersom det gör ont att vända sig i sängen. Så jag drömmer mardrömmar som handlar om saker som gör ont. Och vaknar flera gånger på nätterna. Sjukt irriterande.
Men det löser sig alltid. Det tar bara mer eller mindre tid.

Jag postar i alla fall vardagsbilder på Instagram den här veckan.

Onsdag var en helt vanlig dag på kontoret. Jag har blivit en sån där vuxen som har barnens teckningar upphängda. Nästa steg är väl att rama in ett familjefoto och ställa på skrivbordet
:-P

Och pulled pork är ju också rätt vuxet... särskilt om man tar ut den ur ugnen tjugo i sex en torsdagsmorgon. Men gott blev det! 

15 mars 2014

Saker som gör ondare än att föda barn

Vi spelade match idag. De första sju rutorna i första serien spelade jag ungefär så bra som jag KAN spela, och det var SÅ jävla skönt. ÄNTLIGEN, tänkte jag. Äntligen släpper det, äntligen kan jag få ut det jag VET att jag kan.

Sedan gick det utför. Jag vet inte vilket som kom först, knäkraschen eller att jag helt enkelt tappade fokus, men för att göra en lång historia kort så genomförde jag resten av matchen haltandes, och nu några timmar senare sitter jag i sängen med en vetekudde lindad runt knät och har just hämtat mig från smärtchocken det var att gå nedför källartrappan för att duscha.

Jag tror inte det är så många gånger i livet som jag haft så ont att jag skakat sådär så att tänderna skallrar, men så var det efter den lilla promenaden i trappan. Mysigt.

Och vi förlorade matchen. Turligt nog inte enbart på grund av mig, då hade jag eventuellt dött.


14 mars 2014

En filt av bakplåtspapper

Inatt drömde jag att jag höll på att frysa ihjäl. Jag satt utomhus på marken, med nästan inga kläder på mig men invirad i en filt gjord av bakplåtspapper. Sedan vaknade jag, insåg att jag inte hade täcket på mig och bäddade ner mig ordentligt.
När väckarklockan ringde var jag övertygad om att hunden lyckats öppna ytterdörren eller nåt sånt, för det var så galet kallt. Det visade sig vara ett planerat fjärrvärmeavbrott som pågått hela natten och som i kombination med stormen utomhus gjort att innetemperaturen var cirka 14 grader.
Jag piggnade i alla fall till ganska snabbt, sedan var det bara att dra igång konvektorelementet OCH varmluftsugnen innan jag väckte barnen. Nån timme senare var i alla fall både värme och varmvatten tillbaka :-)

11 mars 2014

Back in business

Tillbaka i vardagen, det känns faktiskt rätt skönt även om jag nog hade kunnat vänja mig vid semester ännu oftare.
Det var en vecka full av blandade intryck, men jag gillar verkligen England :-)

5 mars 2014

Fina England

York Minster, liten och söt kyrka. Eller inte jätteliten, mer typ gigantisk, men fin! Det är den äldsta gotiska katedralen i norra Europa, äldsta delarna är från 1230-talet.

Jag gillar tegelbyggnader, det gör engelsmännen också. Den här gatan ligger nåt kvarter ifrån York Minster.


Jag gillar engelska telefonkiosker också :-)

Spaningar för dagen

Engelsmännen äter chips hela tiden, vart man än vänder sig ser man folk med chipspåsar i händerna. Det finns gratis WiFi himla överallt på pubar, restauranger och i butiker. Primark är fortfarande löjligt billigt och jag KAN inte hålla reda på vilket som är vad av de engelska mynten. Och så kommer jag nog gå upp flera kilo den här veckan trots att vi promenerar flera timmar om dagen.
Det är helt enkelt en underbar semester :-)


3 mars 2014

Fördomsklubben konfererar...

Ni vet när man ser någon och direkt bildar sig en uppfattning om hur de är?
Så var det igår på flygplatsen, en kille som såg ut att vara väldigt...full of himself satt med sitt sällskap och höll låda oavbrutet. 
Jag hann tänka massor om hur han måste vara, så det var svårt att hålla tillbaka fnisset när han började prata om TV-serier, nämnde Californication och med en sån där joråsåatt-ton sa "den är bra, det är ju typ precis min livsstil". 

Fördomsklubben noterade därmed ännu en lyckad spaning. En poäng i protokollet :-P

2 mars 2014

Helt ologiskt, men alltid samma sak. Resfeber.

Det är som magi. Jag har tittat på vår "gamla" bil i månader, där den står utanför häcken och är översnöad. Vi borde verkligen ta tag i att få igång den igen och lämna in den för genomgång på verkstaden. Mhmm, det borde vi. Men inte idag. Eller idag. Nähä, inte idag heller, för det kom visst en massa annat i vägen.

Så blir det dags att resa lite. Ingen lång resa, inte till andra sidan jorden. Men ni vet, det ska packas och fixas, dessutom ska barnen iväg med farmor till fjällen, så DET är ju ett projekt när det gäller packningen.
Stress, mycket att göra, galen vecka på jobbet, måste fixa massor. Och packa.
Och städa! För det ÄR ju så skönt att komma hem till ett fint hus. Och oj, det var verkligen rörigt i klädkammaren. Det har jag ju också tänkt ta tag i de senaste månaderna men det har inte blivit av. Så ja, varför inte börja med det mitt i packningen. För jag har ju verkligen ALL tid i världen... not.

Men gamla bilen då? Jomen visst vore det bra om vi fick igång den NU. Men ojdå, batteriet var visst dött, jamen då byter vi väl det då. Vi har ju bara haft måååånga månader på oss att göra det, så självklart gör vi det kvällen innan resa. Det är lite så vi jobbar. Det måste tydligen bli "sista sekunden" för att något ska bli gjort.

Jag tror det är en släng av resfeber/dödsångest eller nåt. För tänk om man inte kommer hem igen, då är det ju schysst om huset inte ser ut som en skräphög och om bilen går att starta. Det är ju de verkligt viktiga sakerna. NOT.

I alla fall... rensningen i lådor och skåp och allt sånt som inte heller har blivit gjort på väldigt länge, resulterade i ett tillskott till reskassan *S*